|
|
Välkommen till Sten och Matte |
|
|
|
Regeringen beslutade den 17 juni 2004 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att kartlägga och analysera behov av och tillgång till hundar lämpliga som tjänstehundar samt olika alternativ när det gäller uppfödning och utbildning av tjänstehundar, inklusive ett statligt åtagande. Som särskild utredare förordnades samma dag Bertil Norbelie. Den 1 december 2004 anställdes husdjursagronomen Per Arvelius som utredningens huvudsekreterare och nationalekonomen Kerstin Persson som dess biträdande sekreterare. Utredningen har antagit namnet Tjänstehundsutredningen. Härmed överlämnas betänkandet Hundgöra – att göra hundar som gör nytta (SOU 2005:75). Utredningsuppdraget är nu slutfört. Stockholm i september 2005
Förslag Sammanlagt finns det i dag (år 2005) fler än 4500 tjänstehundar i Sverige vars utbildning eller användning finansierats helt eller delvis med statliga medel. Drygt 900 av dessa hundar ägs av Polisen (430), Försvarsmakten (140), Tullverket (50), Kriminalvården (12) och SRF (290), resterande är privatägda hundar som kontrakterats för användning inom Försvarsmakten, Polisen eller Räddningsverket. Utredarens förslag inriktar sig i första hand på de hundar som staten äger samt ledarhundar, det vill säga Polisens övs-hundar (”klassiska” polishundar) och specialsökhundar, Försvarsmaktens bevakningshundar och ammunitionssökande hundar samt Tullverkets och Kriminalvårdens narkotikasökhundar. Det sammanlagda rekryteringsbehovet under den närmaste tioårsperioden för dessa hundtyper bedöms vara minst 180-210 hundar per år. Tjänstehundar tillför samhället en betydande nytta, såväl ekonomiskt som i fråga om mer svårvärderade värden, en nytta vida överstigande kostnaderna. Tjänstehundsutredningens kartläggning visar att det i dag finns stora svårigheter att finna tillräckligt många hundar med egenskaper som gör dem lämpliga att utbilda till tjänstehundar. Försvarsmakten har till exempel behov av ytterligare cirka 60 bevakningshundar, och SRF av ytterligare några tiotal ledarhundar. Mycket talar dessutom för att dessa problem eskalerar. Situationen är likartad även utanför Sveriges gränser. Den viktigaste orsaken till hundbristen är att den privata hundaveln, ur vilken de statliga tjänstehundsanvändarna är hänvisade att rekrytera sina hundar, inte har en inriktning som motsvarar de krav som ställs på tjänstehundar. Det är ytterst osannolikt att dessa problem går att lösa genom privata initiativ. Enligt min bestämda uppfattning saknas det förutsättningar att inom Sverige på rent marknadsmässiga villkor åstadkomma ett långsiktigt avelsarbete med inriktning på produktion av fullgoda tjänstehundar. Ingen enskild uppfödare kommer att ha råd att satsa de resurser och att skaffa sig den kompetens som ett systematiskt avelsarbete kräver. Mot denna bakgrund måste staten anses ha ett direkt ansvar för tjänstehundsförsörjningen utöver det som tas i dag. För att säkra försörjningen med hundar på sikt måste förutsättningar skapas för en tjänstehundsavel som präglas av en långsiktig planering. Därför föreslår jag att regeringen tillser att detta kommer till stånd och skapar en verksamhetsstruktur som garanterar att avelsarbetet fortgående upprätthålls. • Staten skall ansvara för att det i Sverige produceras tjänstehundsämnen i tillräcklig omfattning och av tillräckligt god kvalitet så att de statliga tjänstehundsanvändarnas behov av egna tjänstehundar kan tillgodoses på såväl kort som lång sikt. När det gäller hundar avsedda för skydds-, bevaknings- och sökarbete innebär detta att regeringen skall tillse att ett avelsprogram upprättas och drivs. När det gäller ledarhundar kompliceras bilden av att riksdagen i maj 2005 beslutade om ett nytt upphandlingsförfarande som enligt propositionen kan förväntas ge en ökad produktion av ledarhundar. Jag befarar dock att det nya upphandlingsförfarandet inte kommer att ge önskvärt utfall. Därför skall beredskap upprättas för att produktion av ledarhundsämnen med kort varsel skall kunna igångsättas och full behovstäckning på sikt uppnås. • För att tillse att ett avelsprogram upprättas och drivs skall regeringen skapa en organisation att ansvara för detta. Det finns fyra olika organisationslösningar som kan övervägas: en stiftelse, ett statligt bolag, en ny myndighet respektive ett inordnande i en befintlig myndighet. De olika lösningarna har alla både för- och nackdelar. Regeringen bör närmare bereda formerna för lämplig organisationsform. För att så långt möjligt garantera den för avelsverksamhet nödvändiga långsiktigheten bör regeringen hos riksdagen begära ställningstagande rörande betydelsen av användandet av tjänstehundar för olika ändamål och av att säkra en långsiktig försörjning med hundar lämpliga att användas som tjänstehundar. Huvudmannen skall vara fristående från de statliga tjänstehundsanvändarna men samverka med dem som berörs – i ett första skede Försvarsmakten, Polisen, Tullverket och, eventuellt, Kriminalvårdsverket - samt avels- och annan vetenskaplig expertis. • Huvudmannen skall ha som uppgift att arbeta med styrning, planering och utveckling av verksamheten med tjänstehundsavel, samt att ombesörja fodervärdsverksamhet. Det senare motiveras av att det finns stora vinster att göra, räknat som antal lämpliga tjänstehundsämnen i förhållande till antal födda valpar, på att ha kontroll över att valparna och unghundarna får en bra uppväxt. Beträffande den rent praktiska uppfödningen skall strävan vara att genomföra en betydande del hos privata uppfödare genom att upprätta samarbetsavtal. Det skulle bland annat bli onödigt kostsamt för en myndighet, ett bolag eller en stiftelse att själv äga och hålla alla hundar som krävs, inklusive nödvändig infrastruktur, för att genomföra ett systematiskt avelsarbete. Som kärnverksamhet bör emellertid en begränsad kennelverksamhet bedrivas av huvudmannen, inte minst beroende på att det inte annars kan garanteras att tillräckligt antal valpar produceras. Huvudmannen skall även svara för att nödvändig dokumentation om sjukdomar, tester, prov och andra resultat för avelsprogrammet relevanta hundar insamlas och registreras. Dokumentationens kvalitet är av central betydelse för avelsprogrammets förutsättningar att bli framgångsrikt; en systematisk avel kan aldrig bli bättre än vad dokumentationen medger. Tjänsten att upprätthålla en databas med alla relevanta uppgifter för en strukturerad tjänstehundsavel bör köpas av SKK. Motivet för detta är dels att det finns erfarenhet och kompetens inom SKK av att föra denna typ av register, dels att det blir enkelt att dra nytta av alla de uppgifter som redan finns om svenska hundar i deras befintliga databas. • Jag föreslår att regeringen överväger att för räddningshundar införa en ordning liknande den som gäller för Försvarsmaktens ammunitionssökande hundar, det vill säga att hundförare kontrakteras med skyldighet att inställa sig för tjänstgöring under en given period. I dag finns ingen sådan skyldighet för utbildade räddningshundsekipage med följd att Räddningsverket för att kunna garantera att 12 ekipage med kort varsel skall kunna åta sig internationella uppdrag strävar efter att kontinuerligt se till att det finns 200 ekipage. Den ekonomiska effektiviteten med detta system kan ifrågasättas. • De föreslagna åtgärderna angående produktion av tjänstehundsämnen skall finansieras inom ramen för anslagen för regional utvecklingspolitik. Detta förutsätter att huvudmannen lokaliseras till en plats där det är möjligt att tillämpa principen att ge regionalpolitiskt stöd för sysselsättningsändamål. De medel som behövs för att bedriva erforderlig forskning, inkluderande insatser på djurskyddsområdet, bör finansieras med medel ur Jordbruksdepartementets huvudtitel i de delar som avser forskningspolitik respektive djurskydd. ==========
Fredagen den 7 dec. 2007 Svar på interpellationerna 2007/08:100 och 101 om statens hundavelsverksamhet
Anf. 31 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c): Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna. Jag vill gärna inleda med att säga att jag tycker att tjänstehundarna utgör en betydelsefull resurs för såväl enskilda som samhället i stort. De fungerar bland annat som ett stöd och en hjälp till synskadade, som ett hjälpmedel i arbetet med att upprätthålla ordning och säkerhet och som ett led i samhällets arbete med att spåra och komma nödställda människor till undsättning. Hundarnas nytta överstiger även de nyss nämnda, från samhällssynpunkt, konkreta fördelarna. De fungerar till exempel säkert också som en god vän och en pålitlig arbetskamrat. Som båda interpellanterna har kommenterat tillsatte den förra regeringen en utredning med uppdrag att kartlägga behovet av tjänstehundar. I utredningen föreslogs bland annat att staten ska ansvara för att det produceras tillräckligt många så kallade tjänstehundsämnen. Utredningen föreslog också att regeringen ska skapa en organisation som ansvarar för detta. Organisationen föreslogs arbeta med styrning, planering och utveckling av tjänstehundsverksamheten samt att ombesörja viss avels- och fodervärdsverksamhet. En betydande del av den rent praktiska uppfödningen föreslogs dock genomföras av privata uppfödare genom att det upprättas samarbetsavtal med dem. Utredningen pekade ut fyra möjliga organisationslösningar: en stiftelse, ett statligt bolag, en ny myndighet eller inordnande av verksamheten i en befintlig myndighet. Däremot lämnade utredningen inte några förslag till hur denna organisation mer konkret ska utformas. Eva Sonidssons påstående om att förslaget i utredningen innebär att Försvarsmakten ska få i uppdrag att vara huvudman för tjänstehundsförsörjningen med verksamheten förlagd till Umeå stämmer således inte! När det gäller Hans Stenbergs interpellation vill jag understryka att Försvarsmakten har som mål för sin avelsverksamhet att få fram tillräckligt många hundar för att tillgodose myndighetens egna behov av hundar lämpliga att utbilda till tjänstehundar, vilket i dagsläget bedöms kräva ca 200 valpar per år. Någon utökning av verksamheten därutöver är inte aktuell. En sådan lösning som Hans Stenberg föreslår tar heller inte hänsyn till övriga tjänstehundsanvändares önskemål och behov. De allra flesta hundar som används som ledarhundar är till exempel labradorer. Nästan var femte hund som polisen använder är en malinois, och ungefär hälften av Tullverkets hundar är springer spaniels och labradorer. Så som nyss nämndes lämnade utredningen inte några förslag till hur ett eventuellt utökat statligt ansvar för framtagandet av tjänstehundar ska organiseras. Regeringen överväger för närvarande hur statens engagemang i frågan ska utformas. Regeringen kommer att återkomma i frågan när de relevanta övervägandena har gjorts och beredningsprocessen är avslutad.
Anf. 32 EVA SONIDSSON (s): Jag undrar om inte statsrådet misstolkat min interpellation och sagt att jag har påstår fel saker. Jag skrev: Försvarsmakten föreslog i sitt remissvar att det skulle få i uppdrag att ta på sig huvudmannaskapet för en statlig tjänstehundsförsörjning. Detta skulle ligga väl linje med regeringsbeslutet den 20 februari 2003 som innebar att Försvarsmakten lokaliserat sin avelsverksamhet av tjänstehundar till Sollefteå. Jag sade inte att den nuvarande utredningen föreslog detta. Statsrådet har i så fall tolkat mig fel. Försvarsmakten har enligt sitt remissvar förutsättningar för att bli huvudman och garantera försörjning av hundar för att täcka statens behov av tjänstehundar i framtiden och att säkerställa kvaliteten. Försvarsmaktens hundtjänstenhet hundavelsstationen i Sollefteå etablerades år 2004. Avdelningen påbörjade avelsarbetet med eget avelsmaterial år 2005. Tiden för uppbyggnad av en avelsbas på 80 tikar och ca 15 hanhundar beräknas till fem år. I dag består avelsmaterialet av 40 tikar, och de täckhanar som nyttjas är i huvudsak från den civila marknaden. Volymen på avelsmaterialet krävs för att kunna sluta populationen utan att inavelsgraden påverkas negativt. Ca 250 valpar har producerats i anläggningen, och det är enbart schäferhundar som används i dag. En sluten population är nödvändigt för att på sikt säkerställa kvaliteten. Det går inte att få en avel på för få hundar. Den 17 juni 2004 beslutade den dåvarande regeringen att tillsätta en utredning med uppgift att kartlägga och analysera behovet av tillgång till hundar lämpliga som tjänstehundar. Tjänstehundsutredningen mynnade i betänkandet Hundgöra – att göra hundar som gör nytta. I dag har vi den 7 december 2007. Tre år har gått och ingenting har hänt. Utredningen föreslog att ett avelsprogram upprättas och att regeringen skapar en organisation som ansvarar för detta. I Försvarsmaktens svar föreslås att huvudmannaskapet för en statlig tjänstehundsförsörjning uppdras till Försvarsmakten. Ett krav måste ändå vara att det är ett statligt gemensamt ansvar för hundförsörjningen i vårt land för tjänstehundar. Vad är det regeringen väntar på? Varför kommer det inga besked? Herr talman! Jag undrar därför vad det är för relevanta överväganden som behöver göras. Vad är det för beredningsprocess som ska avslutas? Regeringen måste ändå kunna ge ett besked när beslut kommer att fattas. Det måste väl finnas en tidsplan för ställningstagande till utredningen.
Anf. 33 HANS STENBERG (s): Tjänstehundsutredningen presenterade sitt betänkande, som kallades för Hundgöra – att göra hundar som gör nytta, i slutet av år 2005. Där föreslogs bland annat, som har sagts här tidigare, att staten ska ansvara för att det i Sverige produceras tjänstehundsämnen av tillräcklig omfattning och tillräckligt god kvalitet så att de statliga tjänstehundsanvändarnas behov av egna tjänstehundar kan tillgodoses på både kort och lång sikt. Utredningen föreslog också att ett avelsprogram skulle upprättas och att regeringen ska skapa en organisation med ansvar för det. Som Eva Sonidsson sade förut föreslog Försvarsmakten i sitt remissvar på utredningen att huvudmannaskapet för en statlig tjänstehundsförsörjning skulle uppdras till Försvarsmakten. I mina öron låter det som ett mycket klokt förslag eftersom en sådan verksamhet redan finns i Sollefteå. Det kan knappast finnas behov av mer än en statlig hundavelsverksamhet i landet när det gäller schäferhundar. Verksamheten i Sollefteå är under uppbyggnad och skulle inom några år kunna nå en full volym med en avkastning ca 400–500 valpar per år. Det är den volymen man egentligen bör ha för att kunna garantera en fullgod kvalitet och ha kontroll på hela avelsmaterialet. Har man lägre volymer än så tvingas man använda hundar utifrån där men inte alls har samma möjlighet till kontroll av egenskaperna hos hunden. För att täcka Försvarsmaktens behov behövs ca 200 valpar per år. Ett rationellt utnyttjande av avelsmaterialet skulle således räcka till övriga statliga myndigheters behov av schäfervalpar. För mig faller det sig därför alldeles naturligt att ge Försvarsmakten i uppdrag att vara huvudman för statens hundavelsverksamhet när det gäller schäferhundar och förlägga verksamheten till Sollefteå. Tyvärr har man inte fått något sådant uppdrag ännu. Det är anledningen till att vi nu interpellerar i frågan. Jag vill avsluta med att fråga jordbruksministern när ett beslut om ett sådant uppdrag kan förväntas komma från regeringen.
Anf. 34 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c): Tjänstehundsutredningens förslag är inte så konkreta att de direkt kan ligga till grund för ett beslut på området. Det finns bland annat ett behov av ytterligare utredning av organisationsformerna, som jag nämnde i mitt huvudsvar, för ett eventuellt utvidgat statligt ansvar för tjänstehundsverksamheten samt för var gränserna ska gå för ett sådant ansvar. Det finns också ett behov, vilket verkligen bör poängteras i sammanhanget, att ytterligare utreda de konkurrensmässiga och EG-rättsliga konsekvenserna av de förslag som finns i Tjänsthundsutredningen. Vi ska ha väl genomförda och välgrundande överväganden om hur vi ska ha den framtida verksamheten när regeringen från sin sida föreslår riksdagens någonting om så behövs eller när regeringen fattar ett eget beslut. Varför har det inte hänt någonting? Hade det ansetts vara en angelägenhet av sådan dignitet att den förra ministären hade velat göra någonting hade man de facto två år på sig att göra det. Men man gjorde ingenting. Man lämnade över detta som så många andra saker till den tillträdande regeringen. Nu har vi att börja på ruta noll, och därför tar det lite tid. Det är bland annat av de orsaker jag nämnde. Vi måste ha kvalitet i det arbete som vi ämnar gå fram med. Avel tar tid. Detta måste bli en verksamhet som får en långsiktighet i sig.
Anf. 35 EVA SONIDSSON (s): Jag hoppas att staten garanterar fortsatt verksamhet i Sollefteå. Där har man en lång tradition av verksamheten, precis som Hans nämnde. Den verksamhet som i dag finns i Sollefteå är ganska unik både internationellt och för oss här i Sverige. Man har varit i väg på olika besök och tittat runt. Sverige har rönt väldigt stort intresse utifrån den verksamhet vi jobbar med i dag i Sollefteå. Det är inte bara angeläget av sociala och samhällsekonomiska skäl utan också av regionalpolitiska skäl när staten är en viktig arbetsgivare för oss inlandskommuner och glesbygdskommuner. Eftersom regeringen säger att man nu ska satsa på regionalpolitiska åtgärder och att det är viktigt att göra det är detta ett ypperligt tillfälle att visa att ni inte bara säger det utan också gör det. Återigen: När kommer regeringen att ta beslut om ytterligare utredning? Man säger att man behöver mera på fötterna för att kunna fatta ett beslut. Kommer Försvarsmakten fortsättningsvis att få vara huvudman för tjänstehundsförsörjning? Kommer man att få fortsätta etableringen i Sollefteå? När kommer direktiven i så fall för den delen?
Anf. 36 HANS STENBERG (s): Jag kan ha en viss förståelse för jordbruksministerns synpunkter när det gäller att se på de EG-rättsliga aspekterna och andra delar i det här. Därför skulle jag i det sammanhanget vilja fråga vad man har vidtagit för åtgärder i regeringen för att utreda det. Jag har inte sett att det har tillsatts någon utredning eller liknande för att borra i de frågorna. Jag kan också ha en viss förståelse för jordbruksministerns synpunkter att det är andra hundraser som berörs än schäferhundar när det gäller tjänstehundar. Men man kan inte komma ifrån att en väldigt stor del av de tjänstehundar som behövs utanför Försvarsmakten är just schäferhundar. Med tanke på att det är en stor fördel i avelsverksamhet om man kan ha en stor volym på verksamheten vore det direkt dumt att bygga upp en parallell avelsverksamhet för schäferhundar. Jag tycker att det skulle vara självklart att förlägga statens hundavelsverksamhet med schäfer till Sollefteå. Man kan alltid diskutera om det ska ligga under Försvarsmakten eller om det ska vara en fristående verksamhet. Det kan man naturligtvis fundera på, men verksamheten finns där de facto i dag. Det vore väldigt välgörande för kvaliteten och kontinuiteten i verksamheten om man fick ett klart besked om en fortsättning och om hur volymen ska se ut framåt. Det finns anledning att fundera över hur det här ska se ut när det gäller andra hundraser. Men när det gäller schäferhundar finns det ingen anledning att tveka. Jag skulle vilja avsluta med att än en gång fråga jordbruksministern: Vad gör man för att utreda de oklarheter som fortfarande finns? Och hur snabbt kan man förvänta sig ett uppdrag från regeringen när det gäller schäferhundsverksamheten i första hand? Jag tycker verkligen att man kan behandla den för sig och sedan fundera vidare över de andra hundraserna. Där finns det kanske mer att fundera på. Det är lite lägre volymer, och där finns ingen färdig fungerande statlig verksamhet i dag. Men när det gäller schäferhundarna tycker jag att det är hög tid att sätta ned foten.
Anf. 37 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c): De här övervägandena lämpar sig för det mesta inte att göra i form av en utredning utan brukar vanligtvis göras inom ramen för förvaltningsapparaten inom Regeringskansliet. Sådana överväganden pågår, som jag avslutade mitt interpellationssvar med. Vi ber att få återkomma när de övervägandena är gjorda. Därtill måste vi göra överväganden huruvida vi ska tillsätta en utredning för att utöka det ansvar som finns vid sidan av det ansvar som staten redan har för att få fram hundar till den egna verksamheten, bland annat Försvarsmaktens verksamhet. Låt mig då i sammanhanget påminna interpellanterna om att staten redan i dag ger stöd till tjänstehundsverksamheten. Verksamheten kostar staten – hör och häpna – hela 190 miljoner kronor per år. Det är alltså ingen liten verksamhet vi talar om i det här sammanhanget – detta sagt apropå frågeställningen om regionalt ställningstagande och liknande. Huvudparten av de här pengarna hamnar självklart på den verksamhetsort där huvudverksamheten för verksamheten finns, i detta fall Sollefteå. Låt mig också säga att vi har myndigheter i vårt land som har att ta egna beslut och göra egna ställningstaganden. Det är fritt för våra myndigheter att använda mer pengar till för verksamheten relevant verksamhet om man så önskar inom den medelsram man har sig tilldelad. Någon sådan bedömning har inte några myndigheter vid sidan av Försvarsmakten gjort i vårt land så här långt. Möjligen finns det funderingar i någon myndighet att ta tag i den här frågan eftersom hunden har en stor betydelse för några myndigheters verksamheter rent generellt.
Ett år är kort tid. Då måste man ändå fråga: Varför går det så himla snabbt att förändra och fatta beslut som drabbar våra sjuka, våra arbetslösa, när det inte är beslut som utvecklar vår verksamhet och tryggar sysselsättningen i framtiden? Jag ställer fortfarande frågan till jordbruksministern: När kommer ni med ett besked? När har ni övervägt frågan tillräckligt länge för att komma med besked utifrån vad utredningen kommer fram till så här långt och gjort överväganden om vad man ytterligare behöver göra när det gäller utökat ansvar? Jag hoppas att jordbruksministern har möjlighet att besöka Sollefteå. Det är faktiskt en väldigt fin verksamhet. Han kanske redan har gjort det, det vet jag inte. Annars tycker jag att det vore ett ypperligt tillfälle att besöka Sollefteå och titta på deras verksamhet och se vad det är de gör. För de har en mycket fin verksamhet. Det behöver fattas ett beslut så snart som möjligt för att man ske få veta vad det blir för framtid och för försörjning av dessa hundar i fortsättningen.
Den statliga utredningen har visat att det finns ett tydligt behov av en statlig hundavelsverksamhet. Det finns en väl fungerande verksamhet uppbyggd i Sollefteå som har kapacitet att fylla statens hela behov av tjänstehundar. Det vore direkt dumt att bygga upp en parallell organisation för avel av statens övriga behov av schäferhundar. Det skulle dessutom odiskutabelt leda till lägre kvalitet i aveln. Jag tycker därför att det finns väldigt goda skäl för regeringen att nu sätta ned foten och ge ett sådant uppdrag så att avelsverksamheten i Sollefteå kan utnyttjas optimalt. Jag har full förståelse för att regeringen vill fundera vidare på hur man ska hantera de andra hundraserna som staten har behov av, men när det gäller schäferhundar tycker jag inte att det finns någon anledning att tveka i det här läget. Det borde vara en självklarhet att låta den väl fungerande avelsverksamhet som staten har i Försvarsmaktens regi i Sollefteå svara för statens hela behov av schäfervalpar. Jag hoppas verkligen att regeringen tar tag i den här frågan och driver den framåt med kraft.
Anf. 40 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c): Varför har då regeringen inte gjort någonting? Jo, det beror på att utredningen, enkelt uttryckt, föreslog att regeringen skulle göra ytterligare överväganden, bland annat av organisationsformen. Sådana överväganden görs normalt inom Regeringskansliet, och det håller vi på med för närvarande. Därtill pekade utredningen på att det möjligen skulle finnas behov av ytterligare utredning för att se om man också skulle inrikta avel på andra saker än det som bland annat nämns i interpellationerna. Även dessa överväganden måste vi göra grundligt eftersom den här verksamheten, enligt vårt förmenande, bör vara långsiktigt hållbar eftersom avel tar tid. Har det då inte hänt någonting? Jo, det har det. Vi har värderat de förslag som finns i utredningen. Vi gör de överväganden som jag har nämnt vid ett flertal tillfällen i den här trevliga debatten. Avslutningsvis tillönskas kammarens ledamöter och interpellanterna att en trevlig jul. Överläggningen var härmed avslutad. 2020-03-10 Anm. OBS Ny utredning har arbetat under 2009 och skall vara klar 2010-03-31.//StenS
|
