- Aktuellt
- Om Sten
- Om Matte
- Utfordring
- Stens Blogg
- Ledarskap
- Hundavel
- Mentalitet
- Tjänstehund
- Video
- Mobilfilm
- Resor i bild

=====================

Schäferavel

Per-Erik Sundgren gav i sitt PM 2006 angående schäferavel följande rekommendationer:
”Schäfern är den i särklass bästa allroundhundrasen för bruksverksamhet om den kan hållas frisk samt fysiskt och mentalt i gott skick. Samhället har ett behov av tillgång till tjänstehundar för en rad viktiga funktioner. Erfarenheterna visar att samhälleliga institutioner inte på egen hand förmår hålla tillräckligt med bra avelshundar för att trygga tillgången till bra brukshundar. Det vilar därför ett särskilt ansvar på schäferuppfödare att planera sitt avelsarbete väl så att samhällsbehovet av bra tjänstehundar kan tillgodoses. Det arbetet bör naturligtvis ske i nära samarbete med samhällets institutioner, som då samtidigt kan ge viktiga bidrag till brukshundsporten.

Den som vill uppnå specifika avelsmål kan inte lägga ansvaret för urvalet helt i andras händer. Med den mycket omfattande internationella rekrytering av hanhundar som redovisas i SKKs rasdata är det egentligen så att avel med schäfer inte bedrivs i Sverige. Inom alla annan husdjursavel kallas den typ av verksamhet som vi i huvudsak har inom schäferaveln för upp-förökningsavel. D.v.s. man utnyttjar andras avelsarbete och uppförökar och sprider det till slutanvändare. Det första rekommendation är att svenska uppfödare av schäfer radikalt lägger om de grundläggande avelsprinciperna och främst grundar sitt avelsarbete på hundar som uppfötts och provats i Sverige och vars kvalitet man därför kan ha avsevärt bättre kontroll över. Om man sedan decennier har köpt in det bästa som stått att finna utomlands bör den svenska stammen av schäfrar gott och väl hålla för ett mer självständigt avelsarbete med starkare inriktning på nationella mål.

Den första väsentliga omläggningen av avelns inriktning bör gälla exteriören. Det finns inga exempel i naturen på travande djur med en så extrem anatomi som den moderna utställningsschäfern. Det är över huvud taget inte möjligt att skapa fysiskt sunda djur med utgångspunkt enbart från exteriöra ideal. Naturen ger många exempel på exteriört fulländade djur som många är utomordentligt estetiskt tilltalande. Men i naturen skapas exteriören ur funktionen och aldrig tvärtom så som inom många hundraser. Ett första led i att rätta till vad som kommit att gå allvarligt fel i 1900-talets schäferavel är därför att införa fysiska prov som verkligen testar hundarna fysiska prestationsförmåga.

När det gäller mentala egenskaper rekommenderas ett mer systematiskt utnyttjande av MH- beskrivningarna med utvärdering av hela avkommegrupper. Vid rätt hantering av insamlad information kan man undvika det problem som består i att enskilda avkommegrupper kan framstå som mycket bra så länge individantalet är litet för att bli alltmer lika medeltalet när avkommegruppen växer. Det finns teknik att ta hänsyn till såväl avkommegruppens storlek som antalet kullar som individerna kommer ifrån för att ge rättvisare jämförelser.

Den nystart av statlig brukshundsavel som är på gång i regi av Försvarets Hundtjänstenhet bör kunna ge möjligheter till en nystart också för svensk schäferavel Strävan inom olika grupper att arbeta med speciella prövningsformer i stället för att samlas kring gemensamma prov för hela brukshundverksamheten är ineffektivt. Skillnaderna i olika provs förmåga att skilja mellan bra och dåliga djur sällan betydande. Däremot kan sådana särsträvanden leda till att man både förfogar över färre djur och mindre prövningsresurser var för sig för att skapa ett effektivt avelsarbete. Ett samlat avelsarbete med gemensamma mål och prövningsformer har mycket större förutsättningar att nå framgång än om var och en går sina egna vägar.”
 ========