- Hem
- Om Sten
- Om Matte
- Stens Blogg
- Ledarskap
- Hundavel
- Mentalitet
- Tjänstehund
- Video
- Mobilfilm
- Resor ...
=====================

Vilka överlevnadsfaktorer har vi i tanken
och vilka utvärderas? av P-E Sundgren

För att börja vid startpunkten.
- en arts grundbyggnad
Andra egenskaper har nästan ingen mätbar ärftlighetsgrad alls trots att de är livsviktiga. Det gäller naturligtvis alla de system som ligger bakom uppbyggnaden av kroppen med alla dess organ. I de systemen vore kraftig ärftlig variation rent av äventyrlig för artens överlevnadsförmåga. Egenskaper som allmänt har högre ärftlighetsgrad är tillväxthastighet och slutlig kroppsstorlek. Vid mätningar av ärftlighetsgraden hos reaktioner vid

 - fruktsamhet,
Vi kan ta fruktsamhet som exempel. Det är en egenskap med relativt låg ärftlighetsgrad, normalt bara 10-15 % eller till och med lägre. Visten med det är att inte fruktsamheten skall förändras drastiskt hos en art bara p.g.a. ett par år av bristande tillgång till näring i samband med tillfälliga klimatförändringar. Med en oförändrad fruktsamhet kan arten då snabbare hämta sig igen när näringstillgången förbättras.

- anpassning till en förändrad miljö (bl.a. klimat och föda),
De lär sig tidigt av erfarna vuxna, framför allt av mamman, vilka omgivningsföreteelser som är farliga och vilka som är ofarliga. Den typen av präglad inlärning sitter sedan mycket stadigt fast i beteendet under djurets hela livstid och kan lätt förväxlas med en start ärftlig nedärvning av djurens reaktioner.

Om man har tillgång till data finns det ett rätt lätt sätt att ta reda på om, och i vilken grad, en viss egenskap är ärftlig. Man jämför helt enkelt grupper av föräldrar och deras avkommor. Om man har tillgång till båda föräldrarnas resultat och medelvärdet för deras avkomma så är beräkningen enkel. Sedan är det inte så enkelt som att de viktigaste egenskaperna har högst arvbarhet, eller ärftlighetsgrad som jag föredrar att säga. Orsaken är den att egenskaper med hög ärftlighetsgrad lätt förändras om det sker ändringar i omgivningen. Men det är inte säkert att sådana förändringar leder till ökad överlevnadsförmåga för en art.

 - mentalitet,
Mentalbeskrivningar hos hund visar det sig också att vissa typer av reaktioner, som rädsla och aggression är relativt starkt nedärvda. De systemen har dessutom en extra förstärkning för att möta korttidsförändringar i den prägling som är vanlig hos flertalet djurungar. Ärftlighetsgraden är då lika med den genomsnittliga förändringen av avkommans medelvärde i förhållande till totalmedelvärdet för alla djur för varje enhet som föräldrarna avviker från samma totalmedelvärdet. Har man bara uppgift om resultat från den ena föräldern i varje kombination av föräldrar- avkomma så skall det värde man tar fram dubbleras för att ge ärftlighetsgraden. Orsaken är då att en förälder ju bara bidrar med halva avkommans arv och att man därför bara får besked om hälften av verkan av arvsanlagen på avkommans prestationer.

För säkerhets skull bör det kanske påpekas att ärftlighetsgraden alltid bara gäller våra mätvärden av en egenskap och aldrig egenskapen själv. Vi försöker ju mäta den, men våra mätningar eller bedömningar innehåller alltid felkällor.

Ärftlighetsgraden är därför alltid ett mått bara på hur ärftlig en egenskap är så som vi för tillfället mäter den. Det innebär att bristfälliga mät- eller bedömningsmetoder alltid sänker ärftlighetsgraden för en egenskap. Detsamma gäller om alla olika behandling av djur om de på något sätt påverkar de mätvärden vi tar fram. Ingen hund nedärver mentala funktioner bättre därför att den dresserats i avancerad bruksdressyr och därför presterar bättre än odresserade hundar. Mätningar och bedömningar bör därför alltid göras under så likvärdiga betingelser som möjligt och om möjligt på djur som är lika gamla.

Det senare var från början orsaken till att man fastställde att MH-beskrivningar för hund skulle utföras inom perioden 12-18 månaders ålder. Tyvärr har man frångått den principen inom SBK, vilket naturligtvis får till resultat att ärftlighetsgraden för MH-resultat blir mindre p.g.a. ålderseffekter på beteenden. MH kan fortfarande användas för avelsurval, men den lägre ärftlighetsgraden medför att det tar längre tid att nå eftersträvade avelsmål än vid en striktare fasthållande vid enhetliga bedömningsprinciper.

Detsamma gäller förstås också om man brister i standardiseringen av själva utformningen av MH-beskrivningen.